söndag 10 juni 2012

Ge aldrig bort ett djur

Vi hade marsvin förut. Två håriga små prinsar. Men Dansösen blev allergisk, så de kunde vi inte ha kvar. En vän ville ge sin son lättskötta husdjur i present. Så då fick hon våra marsvin, plus bur och en stor ranson med hö och strö.

Och jag sa förmodligen att om hon ville ha hjälp att passa dem, så skulle det väl gå bra. Och det har vi gjort vid några tillfällen. Åkt hem till henne och tömt brevlåda och matat djur.

Hon påstår nu att jag lovat passa dem en hel sommar! Öhh. Jaha. Vi gav bort dem för att min dotter är allergisk, jag har svårt att tro att jag lovat binda mig vid hemmet en hel sommar för att ta hand om allergiframkallande djur. Så nu önskar jag att jag inte givit bort dem. Utan sålt dem till någon helt annan. Som inte förväntade sig delad vårdnad.

Eller är jag ogin?

5 kommentarer:

  1. Nej det tycker jag inte att du är.

    Hon får väl bygga en utebur där marsvinen kan var, då räcker det att ni ser till dem då och då (att de har vatten och att inte katten har tagit dem)

    SvaraRadera
  2. Klart att du inte är ogin! Fånig människa om du frågar mig.

    SvaraRadera
  3. Nej du är inte ogin. Men den där vännen är en annan femma.

    SvaraRadera
  4. Det ska du bara inte ställa upp på! Vill hon inte ha kvar och sköta om djuren får du väl ta tillbaka dom och sälja dom till någon seriösare person.

    SvaraRadera
  5. Det var bland det mest korkade jag hört!
    Ska ta en snack med henne när jag kommer... Kram

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.