fredag 3 augusti 2012

Den bästa adoption jag gjort!

Jag adopterar släktingar då och då. Adopterade släktingar är så bra att ha. Sköter de sig fortsätter man vara släkt. Om inte, så kan man upplösa släktbandet utan problem.

Framförallt så är adopterade släktingar sådana som jag själv valt, inte prackats på mig.

För några år sedan adopterade jag en tant. Hon är fantastisk. Hon har:
  • Sytt medeltidskläder till döttrarna när de skulle på medeltidsfestival.
  • Sytt vackra dock kläder.
  • Sytt små sommarkjolar och klänningar som döttrarna har älskat.
  • Gett oss fantastiskt god egenkokad saft gjord på rabarber och på vinbär.
  • Gett oss kantareller. Hon hittar ALLTID svamp när det är säsong. 
  • Sytt, målat, skapat tillsammans med mina barn, som älskar henne.
Fast det märks att vi inte är släkt på riktigt. För svampställena håller hon för sig själv. Men det är okay. Eftersom hon plockar även till oss.

7 kommentarer:

  1. Har hon en syster som vill bli adopterad?

    SvaraRadera
  2. Vilken bra tant!! En sån ska jag leta upp :-)

    SvaraRadera
  3. Såna tanter är guld värda!! :)

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk bra adoption! Köstar de nåt?

    SvaraRadera
  5. Hur nära släkting man än är... svampställena behåller man för sig själv! Jag är ledig för adoption bara jag får behålla svampställena för mig själv! Å andra sidan har jag världens sämsta lokalsinne, så om jag blir adopterad måste även min väninna med GPS:en bli påhängsadopterad!

    SvaraRadera
  6. Visst är det fantastiskt att man kan välja som vuxen. Jag adopeterade en syster, på indianers vis. Hon är känslomässigt min syster och vi har så roligt när vi träffas och förstår varandra utan ord.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.