onsdag 12 september 2012

Hoppas hon blir professor och andra tankar

Älvan tar gitarrlektioner i den kommunala musikskolan. En musikskola som ofta erbjuder servicen att komma ut och ha lektioner i barnens befintliga skola.

I morse kånkade hon iväg med gitarren på ryggen. Och på eftermiddagen hem igen.

Vid middagen frågade jag henne hur gitarrlektionen gått. Då svor hon. Hon hade glömt sin lektion.

Och det kan man ju göra. Det aning märkliga är att hon kom ihåg att hon missat den först när jag frågade. Hon har alltså burit sin gitarr på ryggen, men inte reflekterat över vad hon skulle använda den till..

Hoppas hon blir professor. Det skulle passa hennes image.

För övrigt kan jag tala om att man går i terapi för att man har det jobbigt med vissa grejer. Sedan upptäcker man att det är aaasjobbigt att gå i terapi. Hur man än vänder sig så har man ändan bak..

Men idag kände jag en stund av ren och skär lycka. Mina knän har inte tillåtit mig att springa på flera veckor. Men idag tänkte jag prova vad de höll för. Och jag sprang. Inte så långt, knappt 3 km, flåset var sämre än knäna. Men det var så skööönt! Och jag slutar aldrig förvånas över den känslan.

Betänk att jag är en person som gett hatet av  all kroppslig ansträngning (förutom sex, det gillar jag) ett ansikte. Och just jag som trots mitt hat provat allt från afrikansk dans, bodypump och yoga fann lyckan i att jogga. Livet är en aning märkligt.

10 kommentarer:

  1. Märkligt var ordet för dagen.

    SvaraRadera
  2. Skrattar gott åt Älvans glömska! Ibland är de bara för mycket, de där varelserna som är ens avkomma! Snacka om disträ!

    SvaraRadera
  3. haha, men käre värld =)

    Och bra jobbat med joggingen!

    SvaraRadera
  4. Jag är så imponerad över ditt joggande, wow!
    Jag är ännu mer imponerad över att Älvan bar runt på gitarren hela dagen men inte minns varför :-)))
    Kram på er alla!

    SvaraRadera
  5. Härligt med din joggingtur. Du ser terapin ledde någon vart eller blir man inte bra i knäna av den? Jag håller med om att det är en pärs med terapi men eftersom jag gått så länge så har kvitto på att det hjälper så väljer att fortsätta. Känner igen det där med att glömma men ändå inte glömma. Den yngste gjorde samma sak vecka efter vecka med sin tvärflöjt. Efter ett tag kom det fram att han valde att glömma. Det var inget kul
    Ha det så fint

    SvaraRadera
  6. haha jag skulle oxp kunnat kånka iväg på en gitarr och glömma lektionen

    ta det lugnt nu så att knäna håller

    SvaraRadera
  7. HAHAHAHA!!! Lilla stumpan!
    Och jag älskade förra inlägget - hoppas jag får äta Jansson ihop med dig en gång, KRAM!!!

    SvaraRadera
  8. Nä men! Goa unge.
    Att gå i terapi och jogga är bra saker. Jag skulle kunna tänka mig att göra det samtidigt.

    SvaraRadera
  9. Går du i terapi för att fixa knäna?! :)

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.